Köpte tävlingsskor!

Glömde mina skor när jag åkte till Göteborg. Ville inte missa mina pass. Tänkte, jag ska bara springa ett par pass. Jag har inga tävlingsskor, köper ett par och springer i dem... Aldrig haft ett par tävlingsskor innan.

Provade de där supersmå puma - men hälen kändes konstig i dem - hög och ostabil häl. Provade även asics gel ds trainer 8. Det blev ett par Asics DS Racer 8, kändes grymt bra. Det tråkiga är att de inte ser så tuffa ut som andra tävlingsskor. Föregående asics rejsår 7 osv ser mer ut som tävlingsskor. 8:an ser ut... som löpskor i stort... :-(



Det är helt klart annorlunda att springa i såna här, det blir inte mycket hälisättning. Det blir en hög stegfrekvens. Tapp-tapp-tapp. Stor skillnad jämfört med mina super-stabila Triax structure för överpronerare. Där känner man inte av underlaget alls. Annat är det här:

Vilken känsla! Men vaderna och fötterna är ömma efteråt, de är inte vana att arbeta så här mycket. Jag sa: "Wow, detta kommer bli kul." Försäljaren sa: "Och göra ont." Han hade ruskigt rätt. Idag var jag ute på mitt andra pass i dem, och det är tär rejält.

Men vilken känsla! Wow! Detta är löpning!

Hur många och vilken plan?

Hur många ggr per vecka springer ni?
Jag försöker springa 3 pass/vecka men lyckas inte alltid. Att döma av statistiken nedan så blir det aldrig mer än så.
Jag vet att många följer marathonplaner som har betydligt fler pass varje vecka. Tex de kända på marathon.se har ofta 4 st, ibland 5 st per vecka. Varför kudar jag inte 4 pass då?
Jo:

• Har svårt att hinna med
• Springer jag mer än 2-3 så tycker jag det känns i knän etc på ett olustigt sett. Kan vara något jag bara fått för mig dock...
• Vill ju även träna annat, ex styrketräning

Därför tror jag ganska mycket på "The Furman Institute of Running and Scientific Training (FIRST) marathon program". Läs mer. Principen är 3 pass/vecka men man kör hårdare varje gång i jmf med andra program. Tycker jag verkar vara en bra idé! Följer inte direkt denna planen men hämtar inspiration från den när jag väljer veckans pass.

Hur ofta kör ni och följer ni någon plan?

Keep kuding!

M

Yes, 30+

Första långpasset över 30 km (kanske sista)! Riktigt nöjd. Mitt planerade pass tog slut efter 28 så jag var tvungen att kuta runt i kvarteren 2 sega extra km. Vilja...lämna the comfort zone...vilja...
En bra bit av passet var i kuperad terräng och det e så sjukt mycket jobbigare. Dagsformen var inte 100 heller. Hmm kan bero på att jag o Emma firade med Sekt och whiskey kvällen innan :)
Idag känns det bra, lite trött såklart, men inga krämpor.
Rundan: http://connect.garmin.com/activity/26847480
PS sprang lite vilse när jag var ute på landsbygden men hittade rätt
PS om kalorimätaren är någorlunda rätt så innebär det att jag ska äta en heldags extra mat för att komma ikapp...fram med rittern!

Anfallen mitt på ljusa dag i Malmö!!

I förrgår blev jag plötsligt överfallen. Det kom som en blixt ur klar himmel. Befinner mig i vardagsrummet, sätter ner Esther. Tar några steg mot köket - sedan smärta under höger hålfot - jag reagerar snabbt som en ninja och tar ett kort och mycket vigt steg för att byta tyngdpunkt till vänstra foten. Mina motståndare hade tyvärr uppenbarligen förutsett just detta och jag får en fruktansvärd smärta under vänster fot, precis i hålfoten. Likt en samurai som inte ska röja sin känslor visar jag inget för Esther, men lyckas retirera till dörröppningen och spanar efter mina motståndare.

På golvet står de - en handfull små, elaka plastleksaker i olika glada färger, som för att dölja sitt ondskefulla syfte. Ett tränat ninja-öga låter sig dock inte luras - formen går inte att ta fel på, det rör sig om gammaldags fotminor om än i modern plast: Jag råkade ut för en stjärna och en trekant. Besegrad fortsätter jag min reträtt in i köket.

Trots att jag fortfarande är öm efter anfallet har jag planerat ett långpass på kullen imorgon. Sticker snart direkt från jobb upp till Helsingborg och sedan ut på landet. Imorgon bitti springer jag ett långpass som jag bävar lite för: Malmö är *platt*! Kullen är *kuperat*. Det är inte längsta långpasset men i motsats till normalt kommer jag denna gång att vara nyfiken på höjdskillnaderna.

...och håller tummarna att kroppen håller som den ska.

I förrgår blev jag plötsligt överfallen. Det kom som en blixt ur klar himmel. Befinner mig i vardagsrummet, sätter ner Esther. Tar några steg mot köket - sedan smärta under höger hålfot - jag reagerar snabbt som en ninja och tar ett kort och mycket vigt steg för att byta tyngdpunkt till vänstra foten. Mina motståndare hade tyvärr uppenbarligen förutsett just detta och jag får en fruktansvärd smärta under vänster fot, precis i hålfoten. Likt en samurai som inte ska röja sin känslor visar jag inget för Esther, men lyckas retirera till dörröppningen och spanar efter mina motståndare.

På golvet står de - en handfull små, elaka plastleksaker i olika glada färger, som för att dölja sitt ondskefulla syfte. Ett tränat ninja-öga låter sig dock inte luras - formen går inte att ta fel på, det rör sig om gammaldags fotminor om än i modern plast: Jag råkade ut för en stjärna och en trekant. Besegrad fortsätter jag min reträtt in i köket.

Trots att jag fortfarande är öm efter anfallet har jag planerat ett långpass på kullen imorgon. Sticker snart direkt från jobb upp till Helsingborg och sedan ut på landet. Imorgon bitti springer jag ett långpass som jag bävar lite för: Malmö är *platt*! Kullen är *kuperat*. Det är inte längsta långpasset men i motsats till normalt kommer jag denna gång att vara nyfiken på höjdskillnaderna.

...och håller tummarna att kroppen håller som den ska.

http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?RouteID=313005

Nytt är att jag ska till Nice och springa halvmaran i april.