I förrgår blev jag plötsligt överfallen. Det kom som en blixt ur klar himmel. Befinner mig i vardagsrummet, sätter ner Esther. Tar några steg mot köket - sedan smärta under höger hålfot - jag reagerar snabbt som en ninja och tar ett kort och mycket vigt steg för att byta tyngdpunkt till vänstra foten. Mina motståndare hade tyvärr uppenbarligen förutsett just detta och jag får en fruktansvärd smärta under vänster fot, precis i hålfoten. Likt en samurai som inte ska röja sin känslor visar jag inget för Esther, men lyckas retirera till dörröppningen och spanar efter mina motståndare.
På golvet står de - en handfull små, elaka plastleksaker i olika glada färger, som för att dölja sitt ondskefulla syfte. Ett tränat ninja-öga låter sig dock inte luras - formen går inte att ta fel på, det rör sig om gammaldags fotminor om än i modern plast: Jag råkade ut för en stjärna och en trekant. Besegrad fortsätter jag min reträtt in i köket.
Trots att jag fortfarande är öm efter anfallet har jag planerat ett långpass på kullen imorgon. Sticker snart direkt från jobb upp till Helsingborg och sedan ut på landet. Imorgon bitti springer jag ett långpass som jag bävar lite för: Malmö är *platt*! Kullen är *kuperat*. Det är inte längsta långpasset men i motsats till normalt kommer jag denna gång att vara nyfiken på höjdskillnaderna.
...och håller tummarna att kroppen håller som den ska.
I förrgår blev jag plötsligt överfallen. Det kom som en blixt ur klar himmel. Befinner mig i vardagsrummet, sätter ner Esther. Tar några steg mot köket - sedan smärta under höger hålfot - jag reagerar snabbt som en ninja och tar ett kort och mycket vigt steg för att byta tyngdpunkt till vänstra foten. Mina motståndare hade tyvärr uppenbarligen förutsett just detta och jag får en fruktansvärd smärta under vänster fot, precis i hålfoten. Likt en samurai som inte ska röja sin känslor visar jag inget för Esther, men lyckas retirera till dörröppningen och spanar efter mina motståndare.
På golvet står de - en handfull små, elaka plastleksaker i olika glada färger, som för att dölja sitt ondskefulla syfte. Ett tränat ninja-öga låter sig dock inte luras - formen går inte att ta fel på, det rör sig om gammaldags fotminor om än i modern plast: Jag råkade ut för en stjärna och en trekant. Besegrad fortsätter jag min reträtt in i köket.
Trots att jag fortfarande är öm efter anfallet har jag planerat ett långpass på kullen imorgon. Sticker snart direkt från jobb upp till Helsingborg och sedan ut på landet. Imorgon bitti springer jag ett långpass som jag bävar lite för: Malmö är *platt*! Kullen är *kuperat*. Det är inte längsta långpasset men i motsats till normalt kommer jag denna gång att vara nyfiken på höjdskillnaderna.
...och håller tummarna att kroppen håller som den ska.
http://www.funbeat.se/tracks/shownonav.aspx?RouteID=313005
Nytt är att jag ska till Nice och springa halvmaran i april.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Haha sweet story! De jävlarna :)
SvaraRaderaHur långt är ett långt är ett långpass för dig? Jag def det nog som 18+ km.
Kuperat e gött men jävligt jobbigt. Långpasset blir dock "roligare" med lite variation. Skönt att se pulsen rusa hehe
Nice med halvmara förresten. På din förra rundan du la ut sprang du typ 18 km med 5 min tempo. Vilket är ungeäfr 1.45 på halvmaran...sen var det inte en tävling. Så jag gissar på att du satsar på runt 1.35?
SvaraRaderaJag har inte tagit ngt beslut än kring vad jag ska satsa på. Jag litar inte på att jag kan säga: "jag ska bara fullfölja" - måste ta beslut innan. Har dåliga tävlingsnerver.
SvaraRaderaSpringa 10-15 km är en sak, upplever jag, någonstans 18-23 är en annan kategori av distans som känns värre, just nu. Men det är så himla beroende av dagsformen också.
1.35 skulle betyda ett tempo på runt 4:30-4:40. Det tror jag inte att jag fixar - om jag har en riktigt bra dag så kanske. Jag känner mig för men kommer nog satsa på att komma under 1:45, gärna under 1:40. Spännande ska det bli.