Sjukdom och vägen tillbaka...

April gick bort. Fick fetinfluensa och låg till sängs i två veckor. Inget Nice, ingen riviera, inget Nice halvmara. Blä.

Sprang Skrylleloppet i mina tävlingsskor som kickstart. Korkat, ont i vaderna i en vecka efter. Jag kan kanske springa 7 km max i tävlingspjuck. Max. Sedan måste jag vila och springa i mina ordentligt dämpade Nike structure.

Förresten köpte jag även vff:er i Götet, när jag köpte tävlingsskorna. Sprang en runda i Istanbul och gick ett par dagar i dem hela dagen. Inte bra, de äter fötterna och alla muskler man aldrig annars använder. Gjorde om misstaget igen och gick i dem en dag på jobbet. Helt slut i fötterna sedan, öm och så. Jag pallar nog max en halvdag i dem. Springa tror jag inte alls på än. Fem minuter kanske.

Iaf, efter April kändes långpassen som i Januari. Ett par månader tillbaka i tiden! Suck! Göteborgsvarvet blev alltså min premiär på halvmaran. En vecka innan var jag inte övertygad om att jag skulle kunna ta mig igenom, men det gick. Det var tuffare än jag trodde, varmt som tusan. Gick in på drygt 1:57. Inte nöjd med tiden alls men nöjd med ett härligt lopp.

Jag fick erbjudande om att hoppa på Sthlm marathon men jag är långt ifrån redo för det. Sugen blev jag dock... men, nej... mina ben kommer vara kassa i veckor efter och broloppet är ju typ helgen därpå.